Inflammatoriska sjukdomar orsakar skador på kroppens minsta kärl

Kronisk inflammation i kroppens minsta kärl, mikrokärlen, kan leda till vävnadsskador på grund av minskat blodflöde. Patienterna drabbas av olika symtom beroende på var i kroppen de skadade kärlen finns. Om inflammationen sker i mikrokärlen i fingrar och tår drabbas patienten ofta av svårläkta sår som ger kraftig smärta och allvarligt begränsar patientens vardag. I många fall påverkas även inre organ som lungor och njurar. Orsaken till den kroniska inflammationen i mikrokärlen kan variera, men oftast är den resultatet av ett underliggande sjukdomstillstånd. Dagens läkemedelsbehandlingar har ofta inte tillräcklig effekt, och har ospecifika verkningsmekanismer som riskerar att ge upphov till tolerabilitetsproblem och biverkningar.

mPGES-1 driver på inflammationen

Mikrosomalt prostaglandin E-syntas (mPGES-1) är ett enzym som vanligen finns i låga nivåer i kroppen. Enzymet stimulerar produktionen av prostaglandin E2 (PGE2), en kraftigt verkande signalmolekyl som både ger smärta och har en inflammationsdrivande effekt. Vid en inflammation regleras nivåerna av mPGES-1 upp, vilket orsakar ökade nivåer av PGE2, som i sin tur förvärrar de inflammationsrelaterade symtomen. Skadliga inflammatoriska processer i mikrokärl kan på sikt orsaka vävnadsskador och smärta – i värsta fall uppstår kallbrand med amputation som nödvändig medicinsk behandling. I autoimmuna sjukdomar som systemisk skleros kan den kroniska inflammationen leda till svår samsjuklighet och, i vissa fall, till för tidig död.

Systemisk skleros – en kronisk inflammatorisk sjukdom som leder till mikrovaskulär dysfunktion

2,5 miljoner människor världen över lever med systemisk skleros, varav en majoritet är kvinnor. På de största marknaderna – USA, Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Japan – finns ungefär 240 000 patienter. I Sverige lever cirka 2 000 personer med diagnosticerad systemisk skleros. Ungefär hälften av alla patienter med systemisk skleros utvecklar smärtsamma och svårläkta sår på fingrarna, vilket kan omöjliggöra vardagliga aktiviteter. Pulmonell arteriell hypertoni (PAH) och interstitiella lungsjukdomar (ILD) är andra exempel på komplexa kroniska sjukdomstillstånd som ofta drabbar patienter med systemisk skleros. PAH uppstår till följd av utbredda skador i lungornas mikrokärl och är förknippat med ökad dödlighet.

Läs mer om systemisk skleros under rubriken ”fördjupande information” nedan.

Raynaud-attacker drabbar de flesta patienter med systemisk skleros

I de tidiga skedena av systemisk skleros kan plötsliga episoder av minskat blodflöde till fingrar och tår uppstå, vilket leder till missfärgning, smärta och nedsatt finmotorik. Episoderna kallas Raynaud-attacker och drabbar nästan alla patienter med systemisk skleros. Den här typen av attacker förekommer även hos i övrigt friska personer, men vid systemisk skleros kommer attackerna oftare, är mer uttalade, och leder ofta dagligen till svår smärta. Omkring 95% av patienter med systemisk skleros lider av Raynaud-attacker, och i takt med att de mikrovaskulära skadorna förvärras minskar blodflödet ytterligare, vilket ökar risken för svårläkta sår på fingrar och tår – digitala sår.

Digitala sår försvårar patienternas vardag

Ungefär hälften av alla patienter med systemisk skleros utvecklar sårbildningar på fingrar och tår, vanligen kända som digitala sår. Den här typen av sår läker långsamt och orsakar mycket svår smärta. Dessvärre är utbudet på godkända läkemedelsbehandlingar mycket begränsat och de få som finns tillgängliga är förknippade med biverkningar. Beroende på var såren uppstår kan vardagliga aktiviteter som att ta en promenad, öppna bildörren, sätta på sig handskar eller skriva på ett tangentbord vara outhärdliga. Behovet av effektiva och säkra behandlingar som kan begränsa uppkomst av sår samt den smärta och nedsatta livskvalitet som såren ger upphov till är därför mycket stort.

Befintliga läkemedelsbehandlingar möter inte de medicinska behoven

Nuvarande behandling av kronisk mikrovaskulär dysfunktion har otillräcklig klinisk effekt och kan orsaka svåra biverkningar. Idag finns inga godkända läkemedel för behandling av digitala sår i USA och enbart två i Europa – prostacyklin-analogen iloprost och endotelinreceptor-antagonisten bosentan. Ingen av dessa har tillräcklig klinisk effekt eller tolerabilitet. På grund av bristen på säkra och effektiva läkemedel som specifikt behandlar digitala sår används idag läkemedel som är utvecklade för andra indikationer. Användandet av dessa behandlingar begränsas dock ofta av dosberoende biverkningar och av att den kliniska effekten därför blir låg.

Fördjupande information

Läs mer om Gesynta Pharma

Gesynta Pharma bygger sin forskning på banbrytande forskning från Karolinska Institutet.

Vår välmeriterade ledning och styrelse har stor erfarenhet av läkemedelsutveckling, kommersialisering och företagsbyggande.

Systemisk skleros är en autoimmun sjukdom som bland annat karaktäriseras av kronisk inflammation i kroppens minsta kärl.

Raynaud-attacker, smärtsamma perioder av mycket dåligt blodflöde, uppstår hos nästan alla patienter med systemisk skleros och utgör ofta det första tecknet på sjukdomen.

Hälften av alla patienter med systemisk skleros utvecklar svårläkta sår på fingrar och tår, som begränsar möjligheten till ett normalt liv.

Vår längst framskridna läkemedelskandidat GS-248 genomgår just nu en klinisk fas II-studie.