Endometrios är en kronisk inflammationssjukdom som drabbar kvinnor i fertil ålder över hela världen. Tillståndet är utbrett men många drabbade får vänta länge på att få en korrekt diagnos. Idag lever cirka 10 procent av alla kvinnor i fertil ålder med endometrios. Enbart i USA och de fem största västeuropeiska länderna – Tyskland, Italien, Spanien, Storbritannien och Frankrike – motsvarar detta cirka 16 miljoner patienter. I Sverige lever cirka 200 000 kvinnor med endometrios, och av dessa är 10 procent eller mer tonåringar. Endometrios påverkar många kvinnors vardag allvarligt under en stor del av livet och sjukdomen har även en stor samhällelig påverkan. Behovet av nya effektiva behandlingar är akut.
Orsaken till endometrios är inte fastställd, men enligt en vanlig teori anses sjukdomen uppstå i samband med att kroppen vid menstruation stöter ifrån sig de celler som utgör det yttersta lagret av livmoderns slemhinna. En del av cellerna färdas då felaktigt bakåt genom äggledarna, mot äggstockarna och ut i bäckenet och bukhålan. Här växer cellerna fast och ger upphov till endometrioshärdar.
Det vanligaste symtomet är mycket svår smärta i samband med menstruation. Flertalet patienter beskriver att de även upplever svår smärta i samband med ägglossning, men även smärta vid samlag eller toalettbesök är vanligt förekommande. Den intensiva smärtan medför stora begränsningar i det vardagliga livet och påverkar livskvaliteten negativt, särskilt då smärtan med tiden kan bli kronisk. Sjukdomen ökar även risken för psykisk ohälsa genom depression och extrem trötthet. På lång sikt kan endometrioshärdar orsaka sammanväxningar i magen som kan försvåra om man behöver opereras i framtiden.
Cirka 30–50 procent av kvinnor med endometrios lider av nedsatt fertilitet och det är ofta i samband med infertilitetsutredning som sjukdomen först fastställs.
Endometrioslesioner kan uppstå på olika platser i bäckenet och bukhålan.
Trots att det idag görs stora ansträngningar för att kartlägga och förstå sjukdomen bättre är den generella kunskapen inom sjukvården relativt låg, och när misstanke om sjukdom finns kan tiden till diagnos vara utdragen. Vid diagnos av endometrios kan gynekologisk undersökning med ultraljud eller magnetkameraundersökning (MRI) vara till hjälp, men för definitiv diagnos krävs vävnadsprover som inhämtas via titthålskirurgi (laparoskopi).
Det finns idag inga botemedel mot endometrios. Tillgängliga behandlingar är olika typer av hormonreglerande eller smärtlindrande läkemedel. Hormonreglering har visat sig effektiv för symptomlindring och behandling, där den vanligaste formen av behandling är vanliga hormonella preventivmedel. Dessa kan dock ha biverkningar. Som smärtlindrande läkemedel används ofta antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), vilka kan motverka smärtan och dämpa inflammationen men vid kronisk behandling riskerar att ge upphov till gastrit. En annan behandlingsform är kirurgi, vanligen i form av laparoskopiska ingrepp för att avlägsna endometrioshärdarna. Nya härdar uppstår dock ofta inom några år och kan kräva upprepade ingrepp. Behovet av effektiva behandlingar med hög precision är därför fortsatt stort.